Foto; lm

Så kommer det sig att jag och min man till slut hamnar här vi sagt att vi inte skulle hamna. Att vi sitter mittemot varandra och signerar ansökan om skilsmässa. Tystnaden som nästan går att ta på, ingen av oss säger ett enda ord och självklart ligger misslyckandet som en våt filt över oss. Vi är berörda av sorg över att ha hamnat här. En lång, lång process är över - ett långt farväl. Ett tillstånd som varat i år efter år och som till slut kommit till sin ändpunkt.

19 års äktenskap till ända och en 27-årig samvaro som tar slut. I genomsnitt varar ett äktenskap i Sverige i 25 år, anledningen till att de avslutas är ju förstås av olika skäl. Men förra året var det 23.000 som slutade i skilsmässa och i år, 2014, kommer vårt att ingå i den statistiken.

Naturligtvis ett misslyckande, vi som ville så mycket mer från start. Vi som har kämpat tillsammans inför stora utmaningar. Men, som till slut fått kasta in handduken och inse - vi gör varandra mer illa än vad vi gör varandra gott.

Jag startar min blogg för att få skriva av mig mina känslor - för jag vet att skrivandet har en helande kraft. Och kanske finns du därute som känner igen dig, som också har samma behov som jag - vi kanske kan vara ett stöd för varandra. Här börjar min berättelse.

 

Tokfrans

7 augusti 2014 12:51

Var inte så hård mot dig själv, jag hoppas att du i något skede lär dig se på saken som annat än ett misslyckande. Ibland går det som det går, fast det är jätte sorgligt.

attskiljas

8 augusti 2014 19:09

Jag försöker att inte vara hård mot mig själv. Försöker förstå och ge utrymme till alla känslor som poppar upp. Vissa dagar känns det som ett misslyckande, men vissa dagar känns det som en seger.

 

Bea

7 augusti 2014 23:40

Å, vad jag känner igen det du skriver. Du har en tuff tid framför dig, men också spännande: Du ska börja ett nytt liv och nya dörrar kommer att öppnas. Du kommer att utvecklas och bli bra mycket starkare innan allt det här hände.

Jag var gift i 18 år, skilde mig för tre år sedan.
Är ni alltså mitt i skilsmässan nu? Har inta flyttat isär?

När du väl kommer till eget boende kommer allt kännas lättare, så tyckte iaf jag.

Jag sänder en styrkekram, men också ett grattis till en nystart i livet. (Inget ont som inte för nåt gott med sig.)

beabloggar@bloggplatsen.se

attskiljas

8 augusti 2014 19:11

Tack för värmande ord. Jag förstår att det är många som upplevt och har erfarenhet av detsamma som jag befinner mig i just nu. Skilsmässan är klar, juridiskt sett, men känslorna hänger naturligtvis inte riktigt med i samma takt.

 

A

8 augusti 2014 16:20

:(

attskiljas

8 augusti 2014 19:12

.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto; lm   Att släppa taget och låta sig falla fritt är något som naturligt sker när det blir för mycket i ens tillvaro. Helt naturligt är det som om alla försök att säkra upp släpper och jag låter allt flyta och förlitar mig till att det so...